Kenneths odlarglädje

Man blir överförtjust när man kliver in på Kenneth Nilssons lott där det myllrar av plantor och blommor högt och lågt. På snart sagt varje millimeter växer någonting och hela härligheten vaktas av en klassisk gargoyle som sitter invid fågelbadets vattenspegel… Här, tänker man, bor en passionerad odlare, någon med odlingen i blodet…

Längtan efter odling på egen lott tog fart på 1980-talet när Kenneth bodde i en lägenhet utan balkong. På den tiden, berättar han, sköttes kösystemet för att få en koloni- eller odlingslott i Stockholm centralt av Fastighetskontoret. Bostaden skulle gärna ligga nära lotten och Kenneth fick en odlingslott i Södra Årstalunden. Ovanför odlingslotten, längs berget upp mot Södersjukhuset, låg lotterna med stugor. Ville man ha en stuga där fick man köa för dem också, vilket Kenneth gjorde. Så småningom fick han ta över kolonilott med stuga, den hade tillhört en gammal dam som när hon slutade med odling nästan hunnit bli blind. Eftersom Kenneth hade hjälpt henne mycket så var han väl bekant med lotten han tog över.

Här fanns fyra äppelträd och vid stugan en stor cementplatta, som en altan. Slänterna ovanför altanen var bara naken jord.
- Inte en terrass fanns byggd, inte en trappa, berättar Kenneth. En mur avgränsade nedre delen av lotten från den övre. Ville man gå upp fick man gå ut genom grinden här nere och in genom grinden däruppe, säger han och pekar.
Ett av de första projekten när Kenneth tog över var att bygga en trappa i muren så att man kunde röra sig över hela lotten utan problem.

Överallt fanns massor att ta i tu med.
- Det var bara att börja på ett ställe och inte bry sig om det andra, att bara titta åt ett enda håll…
Varje blickfång har fått växa fram efter hand. Och vart man är tittar i Kenneths trädgård hittar man spännande detaljer och växter. Här finns ett fantastiskt blåregn, som imponerar trots att den tagit stryk av de senaste kyliga vintrarna. Ett persikoträd av sorten Frost dignar av frukt och uppe på muren växer opuntia – kaktusar som Kenneth hävdar är härdiga ända upp till Östersund, OM de står soligt och väldränerat, vill säga.
-Jag gillar att ha lite pratväxter, såna som fångar besökarens uppmärksamhet och som man börjar prata kring, som opuntian. Sen kan det se hur skitigt ut som helst runtom, men det märks liksom inte. Det lättar mitt sinne att ha det såhär. Det får inte vara för klippt, då blir det för statiskt.

I rabatten som löper längs lottens nedre del ligger trampstenar av betong utplacerade. De har Kenneth gjort själv och formen han använt är kräftfat i plast. Mellan plattorna myllrar växtligheten. Rosor, malva, rudbeckia och hortensia tillsammans med ett olivträd i kruka han dragit upp själv och mängder av fuschior i krukor en enda villervalla. Han säger glatt att han sätter ner plantorna där det finns plats. Han gör inga nya rabatter, utan bygger vidare på det som finns. Men blommorna i rabatten ska gärna vara vita, blåa eller rosa och rosorna mustigt röda eller vita.
- Jag började med rosor för två år sedan, nu håller jag på att byta ut en del plantor mot rosor.
Han vill se hur det går att odla rosor på lottens magra jord. På ett annat ställe blandar han opuntia med sallat. På ett annat trängs sparris mellan rosor och tomater invid ännu mer fuschsia.

Lotten ligger skyddat, mikroklimatet här känns som Medelhavets, Kenneth berättar också att lotten har sol från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Han suckar och säger, med ett leende, att han håller på att vattna ihjäl sig. På senare år har han börjat fundera på att sluta gå emot naturen, som han säger, och till exempel sluta göda jorden högst upp på lotten och låta de växter som trivs i näringsfattig jord frodas och trivas i fred.
-Mullar gör jag här nere där rosorna är.

Kenneths lott är sådan att man blir väldigt förtjust när man vandrar kring i den. Den är tillåtande, allt kan kombineras ihop. Kenneth delar också gärna med sig av sitt kunnande. Många känner kanske också igen honom från Allt om Trädgård, som han skrev i under tio års tid. I dag är han åter lärare i svenska för invandrare. Många känner också Kenneth för hans stora fuschiakunskaper. Nyligen fick han också en alldeles egen fuschia uppkallad efter sig. Kenneth heter den.