Koloniträdgården – en trädgård för alla

En liten bit utanför Karlstad ligger Steffens Minne, ett koloniområde som fått sitt lite ovanliga namn från en britt som kring slutet av 1800-talet hade till uppgift att rita kartor på omgivningarna och dika ur dem så att de skulle kunna brukas. Inger Norell, föreningens studieansvariga, visar runt i området. Det har regnat mycket i Karlstad denna sommar, berättar kolonisterna vi möter, men i dag är det en varm julidag utan några större moln på himlen. Bara några enstaka molntussar som jagar ikapp med varandra.

Inger Norell har ett digert studieschemas för sommaren, allt från att baka bröd utomhus till betonggjutning och träsnideri. Det ska finnas något för alla är Ingers devis. I föreningsstugan kommer hon i samspråk med Ann-Christin som var med på gårdagskvällens kurs i hur man gör ringblomssalva.
– Nu har vi vår egen antirynkkräm, säger hon leende, ringblomssalva görs genom att man plockar blommans kronblad och lägger i olja.

När det dragit klart silar man bort bladen och blandar oljan med bivax.

Själv har Ingrid haft sin stuga sen 1999 och hon stortrivs. På hennes lott finns till och med en liten jordkällare, byggd för några år sedan och som håller kylan hyfsat och där saft och sylt kan lagras. Vid grönsakslandet finns en prototyp till en vindgenerator, tanken är att den ska ge el till stugan en dag. På den blåa stugväggen sitter en solfångare som när solen skiner drar igång en fläkt inne i stugan.
– Det är fantastiskt, tack vare solfångaren slipper jag den instänga fuktluften inomhus på vår och försommar, säger Ingrid.

Kolonisterna Lena och Åke kommer förbi, de tillbringar en stor del av sin semester här och de har lockat hit vänner, som också skaffat stuga på Steffens Minne. Häromkvällen ordnade Lena och Åke en spontan grillkväll och 16 personer dök upp. Det var trevligt, det finns mycket socialt liv här om man vill.

Invid den blåa stugväggen växer den gula tomaten ’Taxi’ i stora klasar.
-Jag har aldrig varit med om att få tomater så tidigt på säsongen, och dessutom är de fantastiskt goda.
Fröna kommer från Sesam, som är en förening som tillhandahåller frön per postorder.

På Steffens Minne komposterar också flera av kolonisterna enligt en japansk metod som kallas Bokashi och som, enkelt förklarat innebär att matresterna från hushåller konserveras genom mjölksyrabakterier istället för att de bryts ner i en vanlig kompost. De bägge komposteringsmetoderna kan kombineras och Inger har bägge. Hon är en aktiv komposterare.

En av kolonisterna är också biodlare, Rune, som har flera bikupor alldeles vid kanten på området. Bina hjälper till att pollinera på området och Rune slungar honung ett par gånger per säsong.

Inger berättar att det är ett generationsskifte på gång i föreningen, några gamla kolonister säljer sina stugor och unga familjer flyttar in.

C Ulrika Flodin FuråsC Ulrika Flodin FuråsC Ulrika Flodin FuråsC Ulrika Flodin FuråsC Ulrika Flodin FuråsC Ulrika Flodin FuråsC Ulrika Flodin Furås

Fakta

Koloniområdet Steffens Minne ligger i Karlstad och har 63 lotter med sugor. På somrarna hålls kurser inom flera områden, det ordnas ett populärt sommarkafé vid föreningshuset.

Fakta Bokashi

Ett annat sätt att kompostera än det klassiska är att använda en japansk metod som heter bokashi. Bokashi är inte så etablerat i Sverige ännu, men används mycket till exempel på Nya Zeeland. Det är inte frågan om klassisk kompostering, där förmultningsprocessen är det centrala, i bokashi konserveras istället hushållsavfallet genom att mikrober, så kallade EM (effektiva mikroorganismer) tillsätts. Resultatet blir ett slags ensilage med ett lågt pH-värde som gör att insekter och andra skadedjur inte trivs i miljön. Dock måste man se upp så att bokashin inte blir för blöt – för vätskan, lakvattnet, som utsöndras ur bokashin luktar. Lakvattnet är fullt av näring, späder man ut det med vatten fungerar det utmärkt att gödselvattna med. Lakvattnet är starkt, det måste spädas 1/100.

Processen är enkel: mikroberna (bland annat lactobacillus som också finns i yoghurt och jästsvamp som liknar den vi bakar med) tillsätts i det finfördelade hushållsavfallet var gång man fyller på sin bokashihink. För att hanteringen ska bli enkel är mikroberna blandade i vetekli. Bokashihinken bör inte öppnas mer än en, max två gånger om dagen, det för att så lite syre som möjligt ska komma in. Underst i hinken lägger man tidningspapper. Ett lager med tidningspapper lägger man också mitt i hinken och ett lager överst.

I bokashi kan man lägga allt organiskt material från köket – allt från salladsblad till papper och köttben. Känns det svårt att ha med animaliska matrester i bokashin så kan man naturligtvis avstå.

En fördel med bokashi är att ingen näring försvinner i processen, vätet och kvävet finns kvar i och till skillnad från klassisk kompostering bildas inte heller några växthusgaser.

Nyheter
Trädgårdsrådgivning
Här kan du fråga och även läsa andras frågor och svar från vår expert Ulf Nilsson på odling! Klicka här
Arkiv per kategori