Koloniträdgården – en trädgård för alla

– Att vandra i ett äldre koloniområde, med välbevarade stugor och trädgårdar är snudd på en erotisk upplevelse. Dessa gamla koloniområden där historien och traditionerna lever och där man får en svindlande känsla av att man bevarar något skapat av människor som inte längre är i livet.

Orden kommer från Olle Johansson, docent i neurovetenskap vid Karolinska Institutet och ordförande i Stödföreningen för Skansens Koloniträdgårdar.

Han växte upp på 1950- och 1960-talen i mönsterförorten Råcksta-Vällingby, i en barnaskara på fem. De hade inte gott om pengar, trots att föräldrarna arbetade mycket. 
– Vällingby-Råcksta var en kropp med två ansikten, utåt var det en idealstad, ”ABC-staden” med Arbete, Boende och Centrum, säger Olle, men bakom fasaden dolde sig fattigdom, utslagenhet och misär. 
Han berättar att på Tegelhögen, det kanske något udda namnet på ungdomsgården i Vällingby, var narkotika tidigt ett problem.

När Olle var fyra och ett halvt skickade föräldrarna honom, mellansonen, till morföräldrarna som hade ett litet ställe utanför Falköping. Här fanns en blomsterträdgård, potatisland och andra kulturväxter. 
– Min mormor hade mycket skinn på näsan, små barn var det viktigaste för henne, hon var from och såg dem som Guds gåva, men hon tyckte också att barn kunde arbeta lite.
Så Olle gallrade morötter och krattade gångar. Han hade också en egen liten kratta och en liten spade.
– Nu när jag är vuxen har jag mycket av detta arbete kvar i fingertopparna. Jag vet liksom vad som ska göras och när.
Han tycker det är viktigt att barnen får ta del av glädjen att odla.
– Tänk om alla förskolor hade sig tilldelade en odlingsyta, vilken glädje för barnen att få se vad som händer när man pillar ner ett frö i jorden och att de sedan får ta hand om den lilla växten.

Skansen himmelriket

– Skansen är ett viktigt ställe i mitt liv. Det var en fantastiskt upptäckt när jag som litet barn blev varse denna plats med alla sina djur, byggnader och växter. Ibland fick jag till och med glass när jag var där! Det var snudd på himmelriket. 

Sedan dryga tio är har Skansen, tillsammans med Koloniträdgårdsföreningen, tagit sig an några kolonistugor. 
– Jag minns när de dök upp, det var pricken över i, det perfekta komplementet, den sista tonen i mästerverket. 

Men det var först senare han blev engagerad i stödföreningen. I dag bär han med sig Skansens koloniträdgårdar var han går. När han håller föredrag och då inte bara i trädgårdssammanhang, brukar han berätta både om kolonilotterna och om trädgårdens betydelse för människan.

Kolonierna biologisk mångfald

Han argumenterar ofta för koloniområdens bevarande, att de inte ska utsättas för byggplaner och naggas i kanten. 

Inte heller vill han att kolonilotten ska bli för modern och trendriktig. För tydligt är att trädgårdsintresset fått ett uppsving de senaste tio – femton åren.
– Man strävar efter ett framgångsrikt yrkesliv och upptäcker, någonstans kring 35 – 40 årsåldern att karriären inte appellerar till känslan av livsuppgift. Man kan inte sortera in en livsuppgift i karriären.
Och så märker man att yrkeskarriären inte var så himla viktig. Och så skaffar man sig en bit kolonilott och finner att den är självklar, att man aldrig behöver grubbla. 

– Kolonister är skickliga på att ta tillvara på traditioner och förmedla ett kulturarv och kolonirörelsen har funnits i över 100 år.
Men, tillägger han, man ska inte hänga kvar vid det gamla bara för att det är gammalt, man måste också vara realist, saker förändras, 
- Jag tycker dock att man ska förändra med varsam hand. 

På så vis är koloniträdgårdarna en skiva av verkligheten, trädgården är också ett slags livets mening.
– En koloni är överblickbar, det är en nedskalad trädgård. En koloni är ett mikrouniversum med maskar och bakterier.

De minsta medarbetarna

– Det är spännande att ta hand om allt liv i en trädgård., tänk vad många levande organismer det finns på en kolonilott, det är en astronomisk summa… och alla jobbar de för mig, kan man tänka. Dessa mina medarbetare renar jord till mig… man kan fråga sig varför de gör det. En svindlande tanke.
Ju mer man tänker desto ödmjukare blir man. Och mötet med en kolonilott skänker just ödmjukhet. En vetskap om att långt efter att vi människor dött ut kommer växterna att finnas kvar. Växterna kommer att fortsätta regera och växa över våra ruiner.

Och själva den riktige kolonisten har en oändlig energi och livsglädje, det är en person som inte tvekar att ta nappatag. Som kolonist är man i sitt eget universum…
- Samtidigt befinner du dig mitt i och runt om dig har du alltid ögon som betraktar dig. Där finns en social kontroll på gott och ont. 
Han påpekar att städernas koloniområden ofta är mycket med välskötta än städernas parker, något som stadsplanerarna oftare borde ta i beaktande. Här surrar bina, här har udda växter en skyddad plats att leva vidare på, vårdade av en ömsint hand.

Skansens koloniträdgårdar

De bägge koloniträdgårdar som finns på Skansen flyttades hit 1997 från Södra Tantolunden. Den ena representerar 1920-talet, den andra 1940-talet. Besökaren märker skillnad mellan de olika epokerna, på 1920-talet dominerar fruktträd, grönsaker och potatis, stugan är också enkel. Tjugo år senare hade man skaffat trädgårdsmöbler, det fanns grus på gångarna och kolonisterna odlade rosor och snittblommor. För två år sedan kompletterades de bägge kolonilotterna med två odlingslotter, där odlingen är inspirerad av Afrika, Asien och Mellersta Östern. De visar på dagens kulturella mångfald och är Skansens första miljöer från 2000-talet.

Artikeln är publicerad i Koloniträdgården 2-3 2008

Nyheter
Trädgårdsrådgivning
Här kan du fråga och även läsa andras frågor och svar från vår expert Ulf Nilsson på odling! Klicka här
Arkiv per kategori