Kerstin Lundin Hagblom tillbringar det mesta av sin lediga tid på lotten om sommaren.
– Välkommen till mitt dagis, säger hon när hon kommer leende till mötes.
Lotten ligger i Bergshamra koloniörening i Solna och bara tre minuter hemifrån Kerstin Lundin Hagblom.
– Det är vår tredje säsong på lotten, när vi tog över den var detta en igenvuxen djungel.
Den var välplanerad, men hade under senare år fått förfalla. Kerstin valde att behålla somt och annat inte.
– De flesta av de perenna blommorna här är till exempel den förra ägarens.
Kerstin, som är en inbiten odlare berättar att detta är hennes första kolonilott, tidigare har hon haft både villatomt och radhustomt. Nu bor hon och mannen i lägenhet.
Kolonistugan är välplacerad mot norr på lotten, stugan är 100 år gammal och en av områdets äldsta. Tidigare stod den på en annan plats i koloniområdet, men när den marken skulle bebyggas fick stugan, tillsammans med många andra en ny placering. För att vara en kolonistuga är den stor, hela 21 kvadratmeter. I det pyttelilla köket står den gamla järnspisen kvar. Det mesta av inredningen är också intakt.
Själva lotten är planerad så att så många fruktträd som möjligt ska få plats.
-Jag har alltid gillat fruktträd och haft dem både på villa- och radhustomterna, och jag har gärna spaljerat dem. Men nu har det fullkomligt urartat, säger Kerstin leende, här är fruktträd överallt.
Det är spaljerade fruktträd- både äpple, persika och päron-, en lepagehäck av äpple, en häck av päronträd… En aprikos i kruka, och mycket mer.
-Spaljéträd måste man pyssla mycket med, och enligt ett visst mönster så att det ska fortleva.
Men allt på lotten är inte fruktträd. Mitt på lotten står ett stort ekfat med tomatplantor i.
-Här hade vi ett vackert gammalt Signe Tillisch, men det fick kräfta så vi var tvungna att ta ner det. Det blev så tomt efter det, så nu står tomaterna här.
Kerstin återkommer till spaljerandet och dess mysterier,
-Det finns att läsa precis hur man ska spaljera, men träd är individer och olika, så man lär sig och utvecklas hela tiden, som vilka frukter och sorter som går bra att spaljera. Äpple är ju så förlåtande, medan körsbär, persika och aprikos är känsligare.
Kombinationen våga och kunskap funkar.
-Om man har ett träd som vuxit jättesnabbt, då ska man våga pincera det ordentligt.
Fast, tillägger hon, ibland måste man också ha tålamod, vänta in lite innan man pincerar, alltså nyper av toppen på skotten.
Kerstin är aktiv i FOR-föreningen Sveriges Pomologiska Sällskap och sitter i redaktionen för föreningens tidning Pomologen.
-På vårarna säljer vi både ympkvistar och grundstammar. De senare brukar gå åt i ett nafs. Det är underbart att vara med i föreningen, inspirationen från alla medlemmar är underbar! Vi tipsar varandra om olika sorter, vilka ympar man ska ha: ”Den här sorten är jättekonstig och ovanlig, den måste du pröva” kan någon säga, och då så klart, måste jag ju testa den ympen. Man lär sig mycket av att vara med i Pomologerna, som föreningen heter till vardags.
Och många olika sorters äpplen har det blivit på lotten, med alla ympar är det ett femtiotal konstaterar Kerstin, och 15 olika päronsorter.
Och när beskär då Kerstin helst sina träd?
-På vintern, jag gillar vinterbeskärningen bäst.
Så nu är det den tiden som stundar.
Bergshamra koloniträdgårdsförening
Under och efter första världskriget var matbristen stor i Sverige, särskilt i och kring Stockholm. Odlingssällskapet Stockholms omnejd bildades 1918, tanken var att se till att en husbehovsodling i Bergshamra i Solna kom till stånd. Anna Åbergsson var initiativtagare till detta, under många år hade hon samarbetat med Anna Lindhagen när det gällde att skapa koloniträdgårdsföreningar i Stockholm. Anna Åbergson såg till att Föreningen Odlingssällskapet Stockholms omnejd fick ett arrendekontrakt på en bit mark – Koloniföreningen Bergshamra. De ursprungliga stugorna ritades av arkitekten Einar Rudskog. Han gjorde fyra tidsenliga typstugor anpassade för en medelstor familj. På området finns ett 70-tal stugor, lottena är på mellan 300-400 kvadratmeter. Stugorna får vara max 22 kvadratmeter. Området ligger i nationalstadsparken Ekoparken. Världen första nationalstadspark.
Länk till föreningens hemsida
Text & Foto: Ulrika Flodin Furås
Reportaget finns publicerat i Koloniträdgården 4 2021
Film:
foto & redigering: Ulrika Flodin Furås
Musik: Linus Hallin